Malmö majslut 08. Känns som hemma, för mig.

Skönt är det att avbryta en joggingtur för att hänga på en kompis till beachvolleyplanen som han är på väg till. Nåt visst är det att känna igen sin Ica-tant med whiskeyrösten. Fint är det att veta att jag ska vara här ett tag nu, i en lägenhet med behändigt avstånd till park, torg och vänner.

Ibland får jag en känsla av att jag börjar om, men det kanske inte behöver betyda en tillbakagång?