Jag åkte på roadtrip. I över tre veckor delade jag en blå van av märket Toyota och med namnet Herbie med två tyskar – Alex och Fritzi. Resan gick från ett hostel i Perth till en farm söder om Adelaide. Nu, ungefär två veckor senare, har jag lämnat även den bakom mig och är på väg till Melbourne. Men innan jag hoppar på min nattbuss från Adelaide tänker jag bjussa på lite text och några bilder.

Det var fantastiskt vackert utmed Australiens västra och södra kust. Under vår första vecka tog vi oss ner till Margaret River med ett flertal stopp på vägen. Lite väl många kan jag tycka så här i efterhand. Det är nog egentligen bättre att satsa lite mer tid på lite färre ställen, istället för att försöka få en glimt av alla nationalparker och alla stränder. Hur som helst, vi campade i skogen, såg delfiner simma framför våra fötter i Bunbury och snorklade kring jettyn i Busselton. Vi kom lagom tillsolnedgången i Yallingup och på Australia day försökte vi surfa som de andra. Det gick väl sådär. Väl i Margaret River bokade jag och Fritzi varsin surflektion, vilken blev framskjuten en dag eftersom det blåste för mycket (!).
Vi lärde oss surfvett och teknik och jag kom upp på den stora brädan flera gånger. Gott så. Efter det tog vädret tyvärr en kall törn, så det blev inte allt för mycket surfat efter kursen. Vi försökte några gånger, men det var helt enkelt för kyligt mest hela tiden.

Vidare från Margaret River tog vi oss till de väldiga södra skogarna kring Pemberton och Walpole. Vi klättrade upp till plattformar i 60-70 meter höga träd som back in the days användes för att upptäcka skogsbränder. Jag kan förstå varför, utsikten var milslång! Vi traskade även runt bland trädtopparna i “Tree top walk”, en annorlunda promenad minst sagt. Där emellan tog vi del av spektakulära klippor och tjusiga stränder. Och överallt campade vi. Jag utnämnde mig själv till nån slags kock, till allas glädje, och slängde ihop lite av varje på vårt gaskök. Mest olika typer av tomatsås dock. Jag och Fritzi delade tält alla nätter utan en riktigt blåsig, då stannade jag i Herbie. Då och då letade vi oss i på “riktiga” campingar, med varma duschar och sånt, men för det mesta levde vi mer spartanskt än så.

Från skogarna åkte vidare till Denmark, där vi bland annat provade massor av vin, och sedan till Albany, där vi gick på livemusikspub och vände i dörren till en nattklubb som tydligen blivit framröstad till Australiens sämsta. Den mulna dagen därpå åkte vi till The gap, The Natural bridge och The Blowholes och förundrades över naturens krafter.

Minst lika begeistrade blev vi när vi kom till Wave rock, en stor klippa mitt ute i ingenstans. En lång dags färd från Albany rakt in i landet ligger den perfekta vågen, i sten. Solnedgången från dess topp var något utöver de vanliga, helt klart.

Ännu en dags färd, ner till kusten igen, nådde vi Lucky bay, i Cape le Grande National park, öster om Esperance. Stranden och det turkosa vattnet där… kommer nog aldrig suddas ut från mitt minne. När jag gick ner för att ta ett morgondopp var det bara jag och känguru på den flera kilometer långa stranden och trots att det var ett av de kallaste vattnen jag har badat i sedan Vättern sommaren 07 var det ett av de bästa simturerna någonsin. De andra stränderna i samma nationalpark var i samma klass.

Men resan var förstås tvungen att gå vidare, trots att det var lite bittert att överge Esperande för flera dagars färd över öknen. Vi körde över till South Australia utan större problem, värmen som vi hade varnats för i öknen höll sig sval och jag läste nästan utan en bok medan vi körde genom Nullarboor.

Innan vi tog avsked av varann och Fritizi åkte vidare till Melbourne med annan kille, Alex började plocka vindruvor och jag blev en wwoofer tog vi några extra dagar söder om Adelaide och softade i Normanville och Victor Harbour. Efter det var vi ganska så rejält klara med varann, och vår resa.

Jag har alltså sedan dess bott på en gård söder om Adelaide, närmare bestämt i närheten av Ashbourne, hos Deb och Ian. De har en hop med djur och en rejäl trädgård med diverse växter och grönsaker och jag har, liksom två andra wwoofers, hjälpt dem med diverse sysslor. Vissa dagar var det mycket jobb, andra (när det var för varmt eller regnade) fanns det gott om tid att till exempel läsa eller skriva. Vi hittade även på lite av varje och var på en och annan BBQ hos deras vänner. Kort sagt, en inblick i det australienska livet som jag uppskattade mycket, även om det fanns dagar då jag var lite uttråkad. Jag har hur som helst lärt mig en hel del om både djur och växter och kängurukramarna när jag jag kom med matspannen på morgonen var en bra start på dagen.

Nu är det dags att dra vidare, mot Melbourne!